A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Ett andrahandsverk är ett verk som har skapats utifrån från ett originalverk, exempelvis genom att ändra i originalverket. Ett andrahandsverk kallas vanligtvis för ett bearbetat verk. Exempel på bearbetade verk är översättningar och samlingsverk. För att skapa ett bearbetat verk krävs tillstånd från upphovspersonen till originalverket. Skaparen av ett andrahandsverk kan få självständig upphovsrätt till sin bearbetning, men får inte använda det i strid med originalverket. Se Bearbetat verk.
En avtalslicens är en modell för förvaltning av rättigheter som nämns i lagen och som innebär att någon får tillstånd att använda en stor mängd skyddade verk. En avtalslicens träffas mellan användaren och en organisation som företräder ett flertal av de berörda upphovspersonerna. Avtalslicensen gäller både medlemmar i organisationen och de som inte är medlemmar i organisationen. Det innebär att utomstående upphovspersoner också ska kunna få ersättning från organisationen.
Ett bearbetat verk är ett verk som har skapats utifrån ett originalverk, exempelvis genom att ändra i originalverket. Exempel på bearbetade verk är översättningar och samlingsverk. För att skapa ett bearbetat verk krävs tillstånd från upphovspersonen till originalverket. Skaparen av ett bearbetat verk kan få självständig upphovsrätt till sin bearbetning, men får inte använda det i strid med originalverket.
En bearbetning av ett verk kan exempelvis vara en översättning eller en förkortning. För att bearbeta ett verk krävs tillstånd från upphovspersonen eller rättighetshavaren.
Man får citera bilder som hänger ihop med texten i en vetenskaplig eller kritisk text utan upphovspersonens tillstånd. Bilden måste ha ett samband med texten. Användning av bilder i en kritisk text eller recension får bara ske i analog form utan tillstånd, inte i digital form.
Ett bildkollage kan bestå av olika fotografier, teckningar och målningar eller delar av sådana. För att använda bilder i ett bildkollage behövs vanligtvis upphovspersonernas tillstånd.
Ett citat är ett lån av en mindre del av ett verk som är offentliggjort. Citat görs för att förtydliga något i det man själv har skapat. När man citerar måste man ange upphovspersonens namn och även källan. Man får inte citera ur konstverk eller fotografier. Istället finns det särskilda tillfällen när ett bildcitat får ske. Se Bildcitat.
Creative Commons är ett amerikanskt maskinläsbart licenssystem som upphovspersoner kan använda för att tillåta användning av sina verk enligt vissa villkor. Upphovspersonen anger med CC-licensmärkningar eller symboler hur verket får användas.
Ett direkt citat är en återgivning ord för ord av en (muntlig eller skriftlig) originaltext, se Citat.
Upphovspersonen har ensamrätt att framställa exemplar av ett verk eller att tillgängliggöra verket för allmänheten genom offentligt framförande, offentlig visning, spridning eller överföring. Den ekonomiska rätten gäller verket i ursprungligt eller bearbetat skick, översättning eller bearbetning och i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.
Med engångspublicering menas en rätt som upphovspersonen ger någon annan att publicera ett verk en gång på ett visst sätt, exempelvis rätt att publicera en tidningsartikel i en tidning.
Upphovsrätten uppstår hos upphovspersonen. Upphovspersonen bestämmer ensam om verket ska offentliggöras eller ej. Upphovspersonen bestämmer även ensam om exemplarframställning får ske av verket eller om verket ska göras tillgängligt för allmänheten på något sätt. Se Ekonomisk rätt. I upphovspersonens ensamrätt ligger även rätten att bli namngiven när verket används och rätten att slippa få sitt verk bearbetat på ett kränkande sätt eller att hitta sitt verk i kränkande sammanhang. Se Ideell rätt och Respekträtt.
Om man använder ett upphovsrättsligt skyddat verk kan man behöva betala ersättning till upphovspersonen. Det kallas även royalty eller upphovsrättsersättning. Se Royalty och Upphovsrättsersättning. Ersättning ska även betalas om man använder ett skyddat verk utan tillstånd från upphovspersonen. Den som använt verket måste då betala ersättning till upphovspersonen även om han eller hon inte visste att det behövdes tillstånd från upphovspersonen. Om man kände till att tillstånd behövdes utan av be om det, kan man även behöva betala skadestånd.
Framställning av ett exemplar av verk handlar exempelvis om kopiering eller tryckning av exemplar, att spara en kopia av ett verk på en minnessticka eller att spela in ett musikaliskt verk. Framställning av exemplar av verk hör till upphovspersonens ekonomiska rätt, men är tillåtet för eget privat bruk. Se Ekonomisk rätt.
Följerätten ger bildkonstnärer rätt till ersättning när exemplar av deras verk säljs genom professionell eller offentlig försäljning hos exempelvis auktionshus och konstgallerier.
Ett förlagsavtal är ett avtal mellan en upphovsperson och ett förlag om publicering av ett verk.
Ett gemensamt verk är ett verk som flera upphovspersoner har skapat tillsammans, där de olika upphovspersonernas delar inte kan särskiljas från varandra. En roman som har skrivits av två eller flera författare kan vara exempel på ett gemensamt verk. Upphovspersonerna bestämmer gemensamt hur och när verket får användas.
Man kan använda idén, ämnet eller intrigen i en annan persons verk i sitt eget arbete. Om man skapar ett nytt verk som är självständigt från originalverket, kan man få en helt egen upphovsrätt till sitt verk. Om man däremot bara kopierar originalverket krävs tillstånd från den ursprungliga upphovspersonen.
Den ideella rätten är en tvingande rätt för upphovspersonen och handlar om respekten för upphovspersonen som sådan. Den ideella rätten innebär att upphovspersonen alltid har rätt att få sitt namn nämnt eller utskrivet när verket används, om det inte är tekniskt eller praktiskt omöjligt. Se Namngivningsrätt. Den ideella rätten innebär även att verket inte får ändras på ett sätt som kränker upphovspersonen eller att verket görs tillgängligt för allmänheten på ett sätt eller i ett sammanhang som är kränkande. Se Respekträtt.
Immaterialrätt är ett område inom juridiken som omfattar upphovsrätt och industriella rättigheter som patent, varumärkesrätt och mönsterrätt (designrätt). Immaterialrättigheter påminner om äganderättigheter och skyddar resultatet av ett kreativt arbete, uppfinningar, logotyper, utformningar, databaser, datorprogram etc.
En inskränkning är en bestämmelse i upphovsrättslagen som tillåter användning i vissa situationer av ett verk utan att upphovspersonens tillstånd behövs. Det kallas för inskränkning eftersom det handlar om en inskränkning i upphovspersonens ensamrätt till sitt verk. Se Ensamrätt. De flesta inskränkningar förutsätter att verket är offentliggjort och gäller bara tillåtna kopior. En användning enligt en inskränkning kan vanligtvis ske utan ersättning till upphovspersonen.
En inspelningsproducent är någon som framställer och producerar inspelningar. Inspelningsproducenten får en närstående rättighet till inspelningen.
En katalog eller en annan produkt som innehåller en stor mängd information kan få katalogskydd. Hit räknas även databaser.
Även om upphovsrättens skyddstid har gått ut finns en bestämmelse om klassikerskydd i upphovsrättslagen. Om ett verk efter skyddstiden hanteras på ett sätt som kränker kulturella intressen kan en domstol förbjuda användningen av verket.
När ett fysiskt exemplar av ett verk för första gången har kommit ut på marknaden med upphovspersonens tillstånd och överlåtits till en ny ägare, konsumeras upphovspersonens ensamrätt till spridning av exemplaret. Den upphör alltså att gälla. I praktiken innebär det exempelvis att när man har tryckt exemplar av en bok för försäljning, kan samma bokexemplar lånas på biblioteket eller överlåtas vidare.
Källan är den originaltext eller verk som man hänvisar till. Källan kan vara muntlig eller skriftlig.
En licens är ett användningstillstånd där en upphovsperson eller organisation som upphovspersonen utsett ger tillstånd att använda ett särskilt verk på vissa sätt.
Ett multimediaverk är ett verk som består av flera olika typer av verk, som bilder, ljud, text och rörliga bilder.
Namngivningsrätten innebär att upphovspersonen har rätt att få sitt namn nämnt eller utskrivet när verket används. Upphovspersonens namn ska alltid nämnas om det inte är tekniskt eller praktiskt omöjligt. Namngivningsrätten hör till upphovspersonens ideella rätt. Se Ideell rätt.
Rättigheter som ligger nära upphovsrätten och som ger skydd åt bland annat utövande konstnärer (skådespelare, artister, musiker m fl), inspelnings- och filmproducenter, fotografer och tillverkare av kataloger. De närstående rättigheterna har i stort sett samma skydd som upphovsrätten, men skyddstiden är vanligtvis kortare.
Offentlig visning innebär att visa ett exemplar av ett utgivet verk för allmänheten utan några tekniska hjälpmedel, exempelvis utställning av en målning eller ett fotografi. Offentlig visning hör till upphovspersonens ekonomiska rätt. Se Ekonomisk rätt.
Med offentliggörande menas att göra ett verk tillgängligt för allmänheten för första gången. Offentliggörande ska ske av upphovspersonen eller med tillstånd från upphovspersonen.
Med offentligt framförande menas att framföra ett verk inför en publik på plats. Offentligt framförande hör till upphovspersonens ekonomiska rätt. Se Ekonomisk rätt.
För att något som har skapats ska skyddas av upphovsrätt behöver det vara självständighet, personlig utformat och originellt. Ett verk kan vara originellt om det sannolikt inte skulle ha blivit likadant om någon annan hade skapat det.
Ett originalverk är ett självständigt och originellt litterärt eller konstnärligt verk som en upphovsperson har skapat. Man skiljer mellan originalverk och bearbetade verk, som kan vara exempelvis samlingsverk, ändrade verk och översättningar.
Plagiering är att kopiera någon annans verk utan upphovspersonens tillstånd och låtsas att det är ett original. Plagiering bryter mot upphovspersonens ekonomiska rätt. Om man sedan påstår att det är ens eget verk bryter man även mot upphovspersonens ideella rätt.
Privatkopieringsersättning är en ersättning som betalas ut till berörda upphovspersoner vars verk har kopierats på olika lagringsprodukter, som USB-stickor, cd-skivor, minnesenheter m m. Privatkopieringsersättningen betalas av den bransch som importerar, tillverkar och säljer produkter som kan användas för privatkopiering.
Public Domain är en engelsk term som används om verk som inte längre är skyddade. Det gäller om skyddstiden har gått ut eller om upphovspersonen har avstått från upphovsrätten till verket så att fri användning gäller.
Ett referat är ett sammandrag eller en förkortning av en skriftlig text eller ett muntligt framförande, där man återger innehållet i den ursprungliga texten eller framförandet med egna ord. Om man behöver upphovspersonens tillstånd för att göra ett referat eller inte beror på om man använder informationen i verket eller förkortar den ursprungliga texten. Är det en förkortning behöver man upphovspersonens tillstånd. Se Bearbetning. Att återge någon annans information eller innehåll med egna ord är däremot alltid tillåtet.
Att referera är att återge informationen eller innehållet i en originaltext (källa) med egna ord. Se Referat.
Respekträtten tillhör upphovspersonens ideella rätt. Den skyddar upphovspersonens originalitet. Verket får inte ändras på ett sätt som kränker upphovspersonen. Verket får inte heller göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt eller i ett sammanhang som är kränkande.
Royalty är en ersättning som betalas till upphovspersonen när den har givit någon annan rätt att använda ett verk. Exempel på royalty är när författare får ersättning från förlaget för försäljningen av hans eller hennes böcker eller en musiker får ersättning från skivbolaget för försäljningen av inspelningar.
Rättighetshavare är en person (exempelvis en arvinge efter upphovspersonen), ett företag eller en annan juridisk person som har övertagit upphovsrätten till ett verk. Rättighetshavare kallas även för rättsinnehavare.
Ett samlingsverk är ett verk som består av flera verk eller delar av verk. Den som har skapat ett samlingsverk får upphovsrätt till sammanställningen. Man behöver tillstånd från upphovspersonerna för att få använda deras verk i ett samlingsverk och för att göra samlingsverket tillgängligt för allmänheten.
Exemplar av verk kan spridas genom försäljning, utlåning och uthyrning. Att sälja böcker och konstverk, låna ut böcker och hyra ut filmer är att sprida verk. Spridning hör till upphovspersonens ekonomiska rätt. Se Ekonomisk rätt.
När ett verk görs tillgänglig för en större publik än den egna kompis- eller familjekretsen görs det tillgängligt för allmänheten. Tillgängliggörande för allmänheten kan ske genom offentligt framförande, offentlig visning, spridning eller överföring. Tillgängliggörande för allmänheten tillhör upphovspersonens ekonomiska rätt. Se Ekonomisk rätt.
En tvångslicens innebär att någon får använda verk utan att särskilt tillstånd från upphovspersonen behövs för att det står så i upphovsrättslagen. Man måste ändå alltid betala ersättning till upphovspersonen för användningen.
Upphovsrätt är ett skydd för skapande arbete. Upphovsrätten gäller det verk som upphovspersonen – en fysisk person – har skapat. Upphovsrätt är ett samlingsbegrepp för den ensamrätt som upphovspersonen får, både ekonomisk och ideell rätt. Se Ekonomisk rätt och Ideell rätt.
Upphovsrättsersättning är en ersättning som betalas till upphovspersonen för användning av ett verk eller annan upplåtelse eller överlåtelse av upphovsrätt till ett skyddat verk.
Användning av ett skyddat verk utan tillstånd – upphovsrättsintrång – kan bestraffas med fängelse, böter eller skadestånd.
Upphovspersoner och rättighetshavare har bildat olika organisationer som har till uppgift att bevaka deras intressen och som kan ge andra tillstånd att använda deras verk på olika sätt. Upphovsrättsorganisationerna kan underlätta genom att teckna avtal eller ge licens till användare i en eller flera upphovspersoners ställe. Upphovsrättsorganisationen inkasserar, fördelar och betalar ut ersättningar till svenska och utländska upphovspersoner och rättighetshavare. Exempel på svenska upphovsrättsorganisationer är Alis, Bildupphovsrätt i Sverige, Bonus Copyright Access, Copyswede, Sami och Stim.
En upphovspersonen kan ge någon annan rätt att använda ett verk på ett visst sätt, i vissa sammanhang eller i begränsad omfattning. Upplåtelse här till upphovspersonens ekonomiska rätt. Se Ekonomisk rätt.
Med utgivning menas att göra exemplar av ett verk tillgängliga för allmänheten med upphovspersonens tillstånd, exempelvis i böcker, tidningar och tidskrifter.
Den som framför ett verk, exempelvis en skådespelare, musiker eller artist, får ett skydd för sitt framförande. För att spela in framträdandet behöver man den utövande konstnärens tillstånd.
Ett verk är ett alster som en människa har skapat och som uppnår verkshöjd. Se Verkshöjd. Verk kan vara skönlitterär text eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musik, sceniskt verk, film, fotografi, annat alster av bildkonst, byggnadskonst, brukskonst eller ha uttryckts på annat sätt.
Ett verksexemplar är ett fysiskt exemplar av ett verk, exempelvis en bok, cd-skiva eller dvd-film. Exemplaret kan vara konkret och går att hålla i, men det kan också vara i digitalt format.
Ett verk måste vara självständigt, personligt utformat och originellt för att skyddas av upphovsrätt. Det måste alltså ha verkshöjd för att få kallas för verk.
Ändring av ett verk tillhör upphovspersonens ensamrätt, både den ekonomiska och ideella rätten. Ändring eller bearbetning kräver upphovspersonens tillstånd. Se Bearbetning.
Överföring innebär att göra ett verk tillgängligt för allmänheten på trådbunden eller trådlös väg. Att framföra ett verk i radio eller att dela det på nätet är överföring. Överföring hör till upphovspersonens ekonomiska rätt. Se Ekonomisk rätt.
En upphovsperson kan överlåta sin ekonomiska rätt (användningsrätten) till någon annan, exempelvis en förläggare, arbetsgivare eller producent. Den som rättigheterna överlåtits till får inte själv överlåta samma rättigheter vidare till någon annan om man inte uttryckligen har kommit överens om det med upphovspersonen. Den som rättigheterna har överlåtits till kallas för rättighetshavare. Se Rättighetshavare.